Anders Stävarby

Biografi

Kort beskrivnng av hur vissången präglat mitt liv
Har sjungit så länge jag minns och när skolan började var det jag som sjöng solo på avslutningarna. I fjärdeklass var vi några grabbar som skulle bilda popband och gitarren kom in i mitt liv, så småningom kom också de första egna visorna.
I tonnåren inspererades jag av både Cornelis Vreeswijk och Dan Andersson.
Jag var ett Beatles fan, pop var min ungdoms musik, på familjens rullbandspelare fångades massor av radions musik, t.ex. Tio i topp

Först halvintresserad på kommunala musikskolan och efter ekonomlinjen på gymnasiet blev det ytterligare tre år på musikgymnasiet och några år som vikarierande gitarrlärare här och var i Värmland. Innan jag började med sånglektioner och satsade ett tag på att bli operasångare men födjupade mig mer i romanssången.

Mina första fem år med sångstudier blev ett sökande och jag bytte pedagog ofta. Lyckligtvis kom jag i kontakt med  Chiristian Lisper en underbar sånglärare som själv varit elev till Dagmar Gustafsson vars idé om sångteknik fick mig att hitta min röst på ett skönt sätt.
Sju år gick jag hos Christian parallellt med starten på min trubadurkarriär. 

1987 kom debuten i riksradions lunchmusik i P3 från Örebro med legendariska Maude Nylin som programledare, den gången med Evert Taube och Birger Sjöbergs visor. Det var då jag på allvar satte ihop sång till eget gitarrspel och blev trubadur.
Det var tillbaka till ungdomens uttryck, den klassika sången fortsatte jag med en bit in i 90-talet trots allt. 
1992 fick jag göra lunchmusik igen med Per-Eric Nordquist i Karlstad med mina egna visor.
1993 framträdde jag på Västerviks visfestival
1996 kom CD:n Ge mej rum för natten och 1998 Nu blinkar lilla stjärnan igen vilka båda testades till svensktoppen med sammanlagt fyra låtar. 
1996 gavs CD:n Ångaren Freja och andra visor från Fryksdalen
2005 CD:n En Visares väg 2016 CD:n Fröding Bellman Andersson & Jag  2020 CD:n Bellman & Jag
2021 CD:n Jorden runt bitvis 24 visklassiker av Evert Taube 2021 CD:n Fröding visor & skrönor

Gitarren var huvudinstrument när jag kom till musiklinjen i Karlstad 1973 men jag låg långt efter i kunskaper och fick slita hårt för att få upp någon särskild standard som skulle duga för att komma in på gitarrlärarlinjen på Ingesund som var den främsta på den tiden.

Jag sattsade på att bli gitarrlärare under mina år på Sundstagymnasiet och åren därefter sökte in till Ingesund och några andra skolor utan resultat. Jag gick samtidigt privat för några verkligt namnkunniga gitarrlärare bl.a. Gunnar Lif och Christer Hellquist innan jag allvar började sattsa på sången.
Jag har även haft både Ulf G Åhslund och Ralf Sandberg som gitarrlärar när jag gick på Musikhögskolan i Stockholm på musiklärarlinjen. Då var det dock sången som tog mitt största intresse.

Min vissång sena 90-talet fram till 2008

Jag kom till Lysvik 1991 och övertog min farmor och farfars stora hus med tomt som sträcker sig ned till sjön Fryken. Det blev en rofylld plats som gav mängder av inspiration och de flödade visor ur mig de följande åren.
Många blev sedan inspelade i olika omgångar och finns på CD och Spotify m.fl. 

1994 bärgades ångaren Freja ur Frykens djup och det inleddes en omfattande renovering för att sätta fartyget i skick för trafik på Fryken sjöarna så som hon hade gjort fram till sin förlisning 1896. På den tiden framträdde jag gansk ofta i TV4:a Värmlands program och även vid deras sändning på Hagudden under veckan när Freja togs till ytan. Där sattes fröet till mina Freja visor som gavs ut av Frejaföreningen vid festen på Kollsnäs 1996, sjösättningen på grund av brand blev uppskjuten ett år.

Mina CD album spelades gansk ofta i radion och jag framträdde som trubadur med både egna visor och covers, även i krogmiljö.
Jag hade ett bra samarbete sedan 1994 med basisten och producenten Per Jacobsson. Per producerade mina plattor och han var ofta med som basist ute på gig och ibland hade vi ett helt band, det var många olika uppdrag.

2000 fick jag nöjet att spela i Oslo både i St Hanshugen, parkkväll och på Voksenåsens 40-års jubileum. Efter spelningen på Voxenåsen blev jag inbjuden till Pröysenhuset i Ringsaker av svenska ambasden i Oslo för att underhålla med Dan Andersson visor.
Jag går gärna tillbaks i minnet till Voksenåsens konferanshotell eftersom jag där blev bekant med Hasse Alfredson efter att ha fått nöjet att dinera tillsammans med honom och ytterligare en person som var vår värd under den flera timmar långa sittningen med snaps, öl och vin, ensamma i hotellets restaurang efter festligheterna på dagen. Kan säga att det blev en mycket minnerik, trevlig och underhållande stund. Som artist träffar man många namnkunniga personer, det är alltid trevligt.

2000 blev jag också bekant med Peder Svan främst tack vare Nisse Munck och visans vänner i Örebro som jag själv var medlem i tills den lades ned.
Peder och jag blev goda vänner och vi gjorde flera gemensam turnéer i Värmland och 2003 fyllde vi även Lysviks Komunalhus till bredden men då hade vi också Margareta Kjellberg med på turnén som jag lustig döpte till "279 år med visor och skillingtryck" eftersom den fjärde deltagaren på den turnén som också gick till Säffle och Karlstad var Jerker Englund och vår gemensama ålder blev den summan.
2004 Bengt Alstelind gjorde programmet Margareta Kjellberg med kavaljerer inspelat på Berga gård i Lysvik för SVT1 och blev Margaretas sista TV framträdande 87 år gammal. 

2003 startade jag också skivbolaget Lysviks Skivor AB med popartisten Per Nylin och Per Jacobsson som producent och låtskrivare, vi fick en hit med låten Amelia men samtidigt dök intresset för CD-skivan och det fanns inte kraft eller ork hos någon av oss slåss i den branchen. Jag skulle inte vara manager eller försäljare, jag var ju visartist fick jag inse lite dyrköpt.

Visor på Berga pågick 2005 till 2008 

2008 fick jag Värmlands Visklubbars stipendium, 2009 fick jag Norra Värmland ABF stipendium, 2010 tilldelades jag stipendium ur Helmia Stiftelsen.
2011 blev det bl.a. två fina spelningar i Norge dels i Arendal bakgårdskonsert och sedan på Skåtöy under hösten där festivalarbetarna hade sin höstfest och även hade bjudut in Louis Jacoby för underhållning.

Mer historik finns att läsa i de olika arkivavsnitten.