Ur NWT 9 april 2025
En klassisk vissångare med djupa Värmlandsrötter
är årets Gunde Johansson-pristagare.
– Jag vill sprida den fina, litterära visan och behöver inte göra något spektakel eller effektsökeri, säger Anders Stävarby.
Nyss gav han ut en ny skiva med Ferlintolkningar, nu får han Gunde Johansson-priset av Dan Andersson-sällskapet – i vars motivering hans tolkningar av Gustaf Fröding framhålls särskilt.
Han rör sig i döda poeters sällskap, den gode Lysviksbon Anders Stävarby, men han hjälper i högsta grad till att hålla deras poesi vid liv.
Och priset placerar honom också i annat, gott sällskap:
– Ja, det är ju många i Värmland som har fått det där priset sedan 2002 och det är ett roligt sällskap att hamna i, säger han och nämner både Björn A Ling och Bengt Berg bland de senaste årens mottagare.
”Bubblar här och var”
Priset har just tillkännagivits och han kommer att få ta emot det under Dan Andersson-veckan i Ludvikabygden i sommar, men glädjen kommer förstås direkt.
– Det betyder att jag syns! Jag är ju ute och spelar mycket, men jag syns inte i tv och hörs inte i radio, och ändå så märker man det. Det är roligt!
Han vet att det är fler som går under radarn i det allmänna bruset, men:
– Den här världen, visvärlden som jag är med i, den är ju väldigt stor. Det är ju som en folkrörelse, som bubblar lite här och där i landet, säger han.
Och vad har Gunde Johansson betytt för dig?
– Jag hann träffa honom en gång. Han dog 1995 och då höll jag mer på med vispop och kom från operavärlden, så han hann dö innan jag kom in i vissvängen, men jag träffade honom en gång på 70-talet i Dalarna, när han var underhållare på en kurs jag var på.
Det blev ett fint möte mellan två musikanter.
– Jag satt utanför en barack och tränade på mina gitarrstycken när Gunde kom gående. Han stannade till och lyssnade ett bra tag. Sedan pratade vi ganska mycket. Det var jättekul för han var väldigt intresserad av klassisk musik och han var bildad.
Litterära visor
Som scenpersonlighet har Anders Stävarby dock hittat inspiration från andra håll. Han vill inte som Gunde ansluta sig till den värmländska, berättarglada vissångartraditionen ”där man berättar historier i 50 minuter och sjunger i 10”.
Precis som det också framhålls i motiveringen till priset, är det visans tradition Anders Stävarby helst vill förmedla, på ett klassiskt vis.
– Jag vill sprida den här fina, litterära visan. Eftersom jag har tränat så mycket och kan både sjunga och spela, så tycker jag att jag ska hålla på med det och inte försöka bli komiker eller någonting sånt, utan jag gör det jag gör nu. Och jag håller på i 15 år till om jag får vara frisk, säger han.
Hur ser du på det här med tradition och förnyelse?
– Jag tycker att jag gör en förnyelse ändå. Jag behöver inte göra spektakel av det hela och behöver inte något effektsökeri, utan jag kan göra på det sättet som många vill höra det, eftersom jag kan det. Det är klart och rent.Ibland sjunger han Gunde Johanssons tonsättningar av Dan Andersson. Gundes egen stora hit, Torparvisan, låter han däremot Sven-Ingvars och Färjestads hockeypublik ha för sig själva, men den finns i alla fall med i ett tidigt, musikaliskt minne:
– Jag hörde Torparvisan på 50-talet, när jag bodde uppe i Hälsingland. Då var jag hos grannen och då låg han i soffan och sjöng på den där, som vi hörde på radion. Då var jag kanske tre - fyra år gammal bara.
Gustaf Fröding-sällskapet meddelar att årets Frödingmedalj
tilldelas vissångaren Anders Stävarby.
Medaljen har delats ut sedan 1974 och har tidigare bland annat gått till Sven-Ingvars, Mando Diao, Eva-Mi Tapper och Carina Ekman.
Gustaf Fröding-sällskapet verkar för att hålla intresset för Frödings diktning vid liv och säger via ett pressmeddelande att Anders Stävarby blir årets medaljmottagare tack vare hans insatser att befästa Gustaf Frödings plats i den svenska vistraditionen.
Anders Stävarby själv säger att han först blev stum när samtalet kom om att han skulle bli årets pristagare.
– Först trodde jag att de ringde för att engagera mig till ett jobb. När de sa att jag fått medaljen blev jag helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga.
Han berättar att det är första gången han får ett erkännande av den här kalibern och att det tog ett tag att smälta vad som hade hänt. Sen kände han en väldig tacksamhet.
Överväldigad
– Jag är både överraskad och överväldigad. Det har varit många prominenta personer som har fått den här medaljen, så det känns väldigt hedrande att få stå på samma lista som de, säger han.
Anders Stävarby är född i Karlstad men bor i Lysvik. Han är en av Sveriges mest anlitade vissångare och Fröding har en given plats i repertoaren. På skiva har han bland annat gett ut soloalbumet ”Fröding, Bellman, Andersson & Jag” (2016) och ”Gustaf Fröding – visor & skrönor” (2021) tillsammans med skådespelaren Leif Persson.
Djupet bakom
Under sommaren är han värd för en serie vis- och berättarkvällar på Mårbacka i Sunne och under onsdagskvällen den 24 juli uppträder Anders själv tillsammans med Frödingsällskapets hedersordförande Björn Sandborgh.
– Det blir en afton med Värmlands mindre kända diktare, som Stig Berg, Gunnar Ehne och Axel Fritiofson. Men Fröding är naturligtvis med där också. Jag och Björn varvar med varandra och jag kommer att köra några av hans Frödingkompositioner.
Att just Fröding ligger honom varmt om hjärtat beror på djupet som han tycker diktaren har.
– Det finns alltid en allvarlig tanke bakom det han skriver. Även om det verkar glatt så är det bara en illusion, säger han.
Att tonsätta Fröding är också tacksamt.
– Musiken finns i Frödings texter, han är väldigt rytmisk. Är man bara tillräckligt nyfiken så hittar man melodierna där i texten, säger Anders Stävarby.
artikel i Värmlands folkblad 7 juni 2023 Erik Segerpalm
Anders Stävarby tar igen förlorade år: ”Slarvade bort chansen” (rubrik)
Vissångaren Anders Stävarby kan ångra att han inte förmådde smida medan järnet var varmt på 1990-talet.
– Jag kunde väl kanske ha blivit ett riksnamn i den vevan, men jag slarvade bort chansen.
Nu tar han igen förlorade år, med en synnerligen händelserik sommar framför sig.
Vissångaren Anders Stävarby kan ångra att han inte förmådde smida medan järnet var varmt på 1990-talet.
– Jag kunde väl kanske ha blivit ett riksnamn i den vevan, men jag slarvade bort chansen.
Nu tar han igen förlorade år, med en synnerligen händelserik sommar framför sig.
foto: Tommy Andersson
Tre, ibland fyra timmar om dagen övar den 69-årige trubaduren på sin gitarr uppe i Lysvik, dit han flyttade för drygt 30 år sedan. Minst lika många timmars musik har han nu i huvudet och i fingrarna, och på skiva för den delen.
Häromdagen släppte han på eget bevåg sin femte fullängdsskiva på bara ett par år. Efter att i rask takt ha tolkat Carl Michael Bellman, Evert Taube, Gustaf Fröding och Birger Sjöberg har han nu tagit sig an den olycksalige finnmarkspoeten Dan Andersson med sexton sånger.
Just ordet "tolka" är han samtidigt "lite allergisk mot".
– Det låter så fint och högtravande. Man sjunger från hjärtat, och då handlar det om att veta vad texten betyder. Att verkligen veta vad man sjunger om är oerhört viktigt, och jag sjunger bara sånt jag tycker om själv. Jag kan inte ge mig på nåt som jag inte gillar. Då känns det som att jag är otrogen, eller någon sorts försäljare.
Anders Stävarbys livesommar
Anders Stävarby medverkar samtliga kvällar, när det den 5 och 19 juli samt 2 augusti arrangeras berättar- och visaftnar på Mårbacka minnesgård.
Den 5 juli står Cornelis Vreeswijk på programmet. Vid sidan av Stävarby medverkar författaren Klas Gustafson.
Den 19 juli tolkar Stävarby Fröding. Medverkar gör även skådespelaren och regissören Leif Persson och Frödingkännaren Miriam Kaukosalo
Den 2 augusti möter Stävarby författaren Carina Burman, som för ett par år sedan kom ut med sin stora biografi över Bellman.
Den 6 juli gästar Anders Stävarby även Erlandergården, där det blir premiär för hans Dan Andersson-program.
Den 12 juli spelar han sommarmusik i Karlstads domkyrka.
Nästan svensk mästare
Jämte namn som Göran Samuelsson och Björn Sandborgh är Anders Stävarby en av Värmlands mest populära vissångare.
– 1987 satte jag ihop sången och gitarren, och sedan dess har jag hållit på med detta.
1993 uppträdde han på den stora visfestivalen i Västervik och hans skivor spelades i radio.
– Nu är det väl klart då, tänkte jag. Jag kunde väl kanske ha blivit ett riksnamn i den vevan, men jag slarvade bort chansen.
Slarvade bort?
– Genom att ägna mig mycket åt kortspel. Jag är nästan svensk mästare i bridge och har spelat väldigt mycket poker.
Nästan svensk mästare?
– Ja, jag blev tvåa. Silver. En giv ifrån.
Och pokern?
– Den försörjde jag mig på. Fram till 2010. Fast det vet jag inte om du får skriva. Det är så många som förlorar, som blir irriterade. En på tio klarar sig på poker, resten är så att säga leverantörer. Och jag tycker det är väldigt otrevligt att spela mot sådana som inte har råd att förlora.
Fokus på musiken
Det var ett stipendium från Helmiastiftelsen som fick honom att lämna kortspelandet bakom sig för gott.
– Jag började umgås mer i viskretsar och lärde mig de här repertoarerna som jag har hållit på med sedan dess.
Väl medveten om att det kan låta lite torrt, så är det sången och gitarrspelandet som alltid står i centrum när han spelar.
– Jag har ibland fått höra att jag inte drar några anekdoter, att jag inte berättar så mycket mellan låtarna. Har du hört talas om Gunde Johansson? Vid något tillfälle skulle han ha en timmes musikunderhållning, men efter 50 minuter hade han inte spelat en enda låt. Folk var ju glada ändå. Och Göran Samuelsson, han är ett socialt geni jämfört med mig. Men jag kämpar på med min stil, som jag tror är lite eftersatt nu. Jag känner snarare att jag går i en sådan som Gunnar Turessons fotspår.
Hur många fler skivor har du i dig?
– Om det ska bli något mer så skulle det vara Ferlin, sedan tror jag det får bli eget material. Jag har lekt med tanken på att göra en skiva med egna kärlekssånger. Jag har väl ett dussin sådana. Det är nog det sista jag gör innan jag säger adjö.
”Jag har ett manér när jag spelar som nog är svårt att härma”, säger Anders Stävarby, som på senare år insett att han måste sälja in sig själv lite bättre."
”Jag kämpar på med min stil, som jag tror är lite eftersatt nu.”
NWT 21 jan 2023 texten är återgiven under bilden
Han är en av Värmlands mest framstående visartister, Anders Stävarby har tolkat både Fröding, Vreeswijk och Taube och spelat på scener runt om i landet.
Nya singeln låter dock mer som Magnus Ugglas 80-tal än visa till gitarr.
I dagarna släpptes Anders Stävarbys singel ”Skådespel och bröd”. Det är en ny version av en låt som kom redan för några veckor sedan, fast då i akustisk tappning med bara sång och gitarr.
Den senaste versionen är markant annorlunda.
– Från början var det en lång trubadurlåt, som nu blivit något helt annat, berättar Anders Stävarby.
Den nya versionen är producerad av Bengt Nilsson. Han har tidigare bland annat gjort filmmusik i samarbete med sin bror Anders som skapat filmserien om polisen Johan Falk. I Bengt Nilssons händer har ”Skådespel och bröd” - orden i titeln byter plats för att skilja de olika versionerna åt - mer gemensamt med Magnus Ugglas sena 80-tal än Leonard Cohen.
Anledningen till samarbetet bottnar i att Bengt för bara några månader sedan ringde upp Anders för att berätta att de var "så gott som släkt".
– Jag växte upp tillsammans med en syster som var adopterad av min pappa, vi har inte samma pappa, berättar Anders Stävarby.
– 1970 mötte min syster sin man i Paris och utvandrade till Italien. När Bengt ringde till mig berättade han att hans pappa hade en dotter.
Bengt och Anders Nilssons pappa gick bort 2013.
– Dottern hade hållits hemlig för barnen, men sanningen kom fram efter pappans död. Bengt och Anders började leta efter Berit, min syster. Men eftersom hon hade emigrerat fick de inte tag i henne. Men de kom på att hennes mamma – som alltså även är min mamma – hade en son också.
När bröderna Nilsson finkammade arkiven på skattemyndigheten dök namnet Anders Stävarby upp som bror till deras halvsyster Berit.
– "Honom känner ju jag!", utbrast Bengt när han läste mitt namn. Det hela var väldigt festligt och efter att Bengt ringde mig så träffades vi allihop i Karlstad Berit, Anders, Bengt och jag. Det är fantastiskt vilka fina bröder min syster har! Kul att hon har två bröder som heter Anders.
Trots avsaknaden av blodsband känner Anders Stävarby ett släktskap med filmbröderna.
– Det känns som att jag, Bengt och Anders är släkt, fast det är vi inte i egentlig mening. Men vi är från samma sfär.
Anders Stävarbys mamma är fortfarande i livet. Hon träffade Bengt och Anders pappa Arne – som då var 17 – i Kil när hon var 19.
– De var väl för omogna för att ta hand om ett barn, funderar Anders Stävarby
– Senare träffade hon min pappa och det blev som det blev. Jag har inte berättat om allt det här för mamma, det är onödigt att röra upp hennes känslor. Så underligt livet kan slumpa sig.
Jag gnäller hit och dit!
Anders Stävarby berättar hur han och Bengt Nilsson gick om varandra på vägen upp på scenen under Visfestivalen i Kil för 30 år sedan. De har länge känt till varandra, men inte riktigt känt varandra.
– Nu fick vi plötsligt en relation, vilket är skitkul. Bengt är en annan sorts musiker än vad jag är. Därför blev det väldigt spännande när han satte klorna i min låt.
Vad var din första reaktion när du hörde Bengts version, den skiljer sig mycket från din egen?
– Ja, verkligen. Men jag är så öppen och känner att det är intressant att gå nya vägar. Bengt har gett låten en helt ny kostym. Jag hoppas att intresset för min viskonst kan höjas, kanske kan den här versionen få ta plats bland den andra 120 bpm-dunken som spelas i radion. Den passar in på ett annat sätt än en visa till gitarr gör.
Tidigare har Anders Stävarby utöver eget material släppt kritikerhyllade tolkningar av Fröding, Taube, Bellman och Birger Sjöberg.
– Idag känner jag att jag är bättre än någonsin. I "Bröd och skådespel" slår jag åt alla håll och kanter. Jag gnäller hit och dit! Konspirationsteorier blandas med galenskaper – allt blir till en enda stor sörja. Jag retar mig på det. Var finns sanningen?
”Skådespel och bröd” finns ute nu.
Carl Edlom
carl.edlom@nwt.se
054-19 96 68
NWT 8 april 2020 texten är återgiven under bilden
Värmlandstrubaduren: Musiken dryper av sex, brännvin och slagsmål!
Tidigare har Anders Stävarby bland annat tonsatt Gustaf Fröding och släppt flertalet skivor med både egna sånger och tolkningar.
Nu släpper Värmlandstrubaduren ett album helt vigt åt Bellmans musik.
Anders Stävarby slår följe med Fredman, Movitz, Ulla och korpral Mollberg – alla de färgstarka karaktärerna i Bellmans rika persongalleri.
– Det är ett färgstarkt nattliv som skildras i musiken, förklarar Anders när NWT når honom bland varuhyllorna på Ica i Torsby.
– Fredman känner jag är Bellmans alter ego. Det är genom honom vi får höra berättelserna om alla de andra. Det är mustiga, spännande äventyr! Och jag fångas av dialogen i sångerna. Jag upplever det som väldigt tidlöst, berättelserna och tankarna är väldigt vackra.
Kaxig titel
Albumet rymmer 16 sånger och epistlar och är döpt till "Anders & Bellman". Anders Stävarby har låtit den egna smaken stå för urvalet.
– Det kanske är en lite kaxig titel, kanske märklig. Men jag känner att jag tar mig an Bellman på mitt eget sätt. Låtarna är inspelade hemma hos mig i min egen studio. Utan effekter och 1700-talsmunderingar. Rakt upp och ner.
Han pratar om sin karriär som vissångare som inleddes under 70-talet. Hela tiden har han strävat efter att förfina sitt uttryck där sången och gitarrspelet blir som till ett utlopp, en röst.
– Musiken och texten nöter jag in så det sitter i ryggmärgen. Det tar tid. Jag vill kunna framföra musiken utan att behöva tänka efter. Det ska komma från hjärtat. För mig är det viktigt att jag känner att jag når en viss nivå innan jag kan ge mig i kast att spela in och ge ut låtarna.
En tidig inspiration var Fred Åkerström som också sjöng många av Bellmans visor.
– Men jag vill aldrig härma. Jag sjunger Bellman på samma sätt som jag sjunger Fröding. Eller Vreeswijk. Jag filtrerar musiken genom mig själv, låtarna bottnar i hur jag tagit in Bellman i min kropp.
Kodspråk
Tidigare har han varit försiktig med att sjunga Bellman inför folk, berättar han. Bellman kan lätt uppfattas som tung. Men nu tog han steget och spelade in sina tolkningar efter viss uppmuntran, bland annat från Bellmanssällskapet.
– Bellman uttrycker sig direkt, fast i omskrivningar, fortsätter Anders.
– En rad som "Fram med basfiolen" betyder något helt annat än man tror när man hör hela kontexten. Han har ett kodspråk, inte minst för att komma undan dåtidens censur.
– I dag är sexualitet ingenting man behöver hemlighålla, så det finns ingen mening med att censurera Bellman. Musiken dryper av sex, brännvin och slagsmål! Personerna som skildras i låtarna har ju funnits på riktigt i Stockholms nattliv under 1700-talet.
Traditionsbärare
En fullmatad konsertvecka i Skåne väntade Anders Stävarby efter påskhelgen, men som de flesta arrangemang med livepublik är det satt till framtiden. Han har en stor publik även utanför Värmlands gränser och spelar frekvent både i bland annat Norge, Dalarna och Södra Sverige.
– Bellman har gett oss grunden till alla våra stora vissångare. Många har sjungit hans sånger, alla på sitt eget sätt. Jag ser mig som en traditionsbärare och lägger stor vikt vid själva hantverket, just att både spela och sjunga. Inte bara det ena. Det märker jag att många yngre i dag saknar.
Carl Edlom
carl.edlom@nwt.se
054-19 96 68
